VD-bloggen: Ibland krävs övergångar innan man når målet

Sjöfarten är ett energieffektivt trafikslag på grund av dess förmåga att transportera stora mängder gods och passagerare det noterade Alfred Marshall redan 1920. Då såg man nyttan med stordriftsfördelarna och att det krävdes mindre kol per transporterad enhet i ett större än ett mindre fartyg.

Tänk vad klimatsmart det är att nyttja befintlig plats på fartygen oavsett om det är passagerare eller varor  – ökad fyllnadsgrad är ALLTID den smartaste lösningen oavsett trafikslag. Tänk också vilken trevlig och givande resa, lit resa skulle min dotter ha sagt, man kunde få om man följde med som passagerare när den proffsiga besättningen tar ett fartyg över haven och genererar konkurrenskraft, samhällsnytta och välstånd! Sjöfarten kan bidra till att det svenska ambitiösa klimatmålet uppnås genom reduktioner ombord på och från fartygen men det största bidraget ger vi om fyllnadsgraderna kan ökas och sjöfarten får förutsättningar så att vi faktiskt kan avlasta andra trafikslag. Sjöfarten används inte alls i den utsträckning som krävs utifrån politikens mål om ett hållbart samhälle och modala skifte. Kapaciteten på fartyg, i hamnar och på farleder finns. Viljan hos redarna finns. Men de näringspolitiskt styrda ekonomiska förutsättningarna ligger inte i linje med politikens mål. Den detaljen.

Redan 2009 antog Svensk Sjöfart, som första redareförening, en ambitiös vision om sjöfart utan negativ påverkan i luft och vatten till 2050. En vision som varit vägledande för mycket av föreningens och dess medlemmars arbete sedan dess. 2019 uppdaterades visionen, i samverkan med Skärgårdsredarna och Sveriges Hamnar, för nationell sjöfarten till noll CO2-utsläpp. Även FN:s sjöfartsorganisation, IMO, arbetar med att ta fram mål och strategier för att minska koldioxidutsläppen. Vägen från nuläget till önskvärt läge är just en väg. Ett antal beslut måste tas, överväganden måste göras, vi måste utveckla framtiden. Den är per definition inte här. Vägen består av att vi måste skapa förutsättningar för och använda de alternativ som finns idag och är bättre än dåtidens lösningar. Vi kan inte kräva perfektion från dag 1. Då vågar vi inte gå vägen och kommer följaktligen inte heller att gå i mål. Att inte använda sig av de alternativ som finns bara för att de ännu ej är perfekta vore rent av dumt. Några av bränslena vi finner på vägen känner vi idag, andra inte. Idag ser vi möjligheter med batterier, vätgas, metanol, vindkraft och LNG. Det sistnämnda är ett tydligt övergångsbränsle. Det kan användas i väntan på att biogas finns i tillräckligt stor utsträckning. Men vad som är ännu bättre är att man kan blanda in LBG när man kör på LNG. Från 0 till 100%, tillgång och pris styr vad det blir! LNG, och förstås LBG,  tar i princip helt bort svavel, kväve och partikelutsläpp. Miljöinstitutet IVL har visat att LNG-drift på ett enskilt fartyg sparar tiotals miljoner för samhället varje år på grund av förbättrade hälsa. Det är därför högst beklagligt att regeringen sagt nej till anslutningen till gasens landinfrastruktur i Göteborgs hamn för övergångsbränslet LNG. Detta gör man säkert med god ambition. Men det visar att man inte förstår, eller inte är beredd, att gå vägen mot det hållbara samhället. EU, som vi som bekant är del av, har däremot tydligt ja till att gå vägen – senast när kommande ordförande för kommissionen instruerade ansvarig kommissionär för energifrågorna. Det gör mig glad och hoppfull.

Framtiden kommer oavsett men den har, tror jag, blivit lite mer avlägsen när möjligheten till att använda mer biogas inom sjöfarten minskar. Sjöfarten vill dock hela tiden utvecklas och gör detta på olika sätt. I vårt samarbete med det finska klustret arrangerar vi därför en konferens med best practice gällande grön och smart sjöfart. För det är viktigt att lära av varandra, dela kunskap och diskutera hur vi ska nå våra högt uppsatta mål.

Publicerad: 2019-10-23