Det här betyder COP 26 för sjöfarten

Under årets klimattoppmöte COP 26 diskuterades klimatmål och åtgärder. Fredrik Larsson som är ansvarig för miljö- och klimatfrågor på Svensk Sjöfart menar att en viktig fråga för sjöfarten är att branschen fortsatt ska regleras av FN:s sjöfartsorgan IMO.

– Sjöfartsindustrins värsta farhåga inför och under COP26 var att IMO:s roll skulle undermineras, eller än värre, att COP26 skulle köra över IMO genom någon form av klimatdiplomatiskt kohandlande med eventuella konsekvenser för sjöfarten i form av klimatkrav direkt underställt FN:s klimatkonvention. Sjöfarten är en speciell och internationell industri och behöver därför regleras med globala regler utvecklade inom IMO. IMO har dock hittills inte lyckats leverera något av det som industrins företrädare pekade ut som nödvändiga beslut under de dryga 20 år som IMO arbetat med frågan, säger Fredrik Larsson.

Fredrik Larsson menar att det finns en frustration bland sjöfartsaktörer för att åtgärder inte kommit på plats. Även EU har uttryckt sitt missnöje och fler regionala regler förväntas därför komma i framtiden.

– Industrin är frustrerad och står gemensamt fast vid sin läst och värnar oförtröttligt om principen av nödvändigheten med globala regler och att IMO därför fortsatt skall ges exklusivt mandat att reglera sjöfart. Än mer frustrerat, och dessutom genuint frustrerat, är EU som inte är lika principfasta, som med största sannolikhet kommer ge utlopp för frustrationen genom att med än mer beslutsamhet leverera regler och krav som får bäring på sjöfarten, inte minst på regional basis. Det enda som kan stoppa EU och andra ambitiösa regioner eller stater från att införa nationella eller regionala klimatrelaterade krav på sjöfarten är att IMO börjar leverera. Såhär i efterhand verkar det alltså som att sjöfartsindustrin vann slaget på COP26 åt IMO. Men IMO förlorar ändå kriget med konsekvensen att industrin kommer få stå till svars genom att kapitulera inför regionala regelkrav, säger Fredrik Larsson.

Flera sjöfartsaktörer vill se en snabbare förändring, något som resulterat i att antalet mycket är på gång utanför IMO.

– Arbetet med att finna lösningar utanför IMO redan har börjat och ökar dessutom i intensitet och antalet initiativ. Inte minst gestaltas detta i det ökande antal bilaterala överenskommelser och utfästelser genom färdplaner, koalitioner, deklarationer, allianser, missioner, nätverk och forum där rederier, kreditgivare, investerare, transportköpare, hamnar, stater med flera samverkar med målet att bidra till en omställning. Kanske är det så att det är dags att lyfta blicken och förbereda sig för regionaliserade regler som i all väsentlighet kommer dominera klimatrelaterade regelverk för sjöfarten, säger Fredrik Larsson.

Publicerad: 2021-11-29