International Maritime Organizations (IMO) miljökommitté (MEPC) samlades förra veckan i London för sitt 84:e möte. På agendan stod flera aktuella miljö- och klimatfrågor. Mötet präglades både av konkreta framsteg i tekniska frågor och av fortsatt politisk oenighet kring sjöfartens framtida klimatregelverk. 

Ett av de viktigaste besluten var det slutliga antagandet av ett nytt utsläppskontrollområde (ECA) i Nordostatlanten. Från och med den 1 september 2028 måste fartyg som trafikerar området använda lågsvavligt bränsle eller alternativ teknik, såsom skrubbers. Dessutom skärps kraven på kväveoxidutsläpp (NOx) för nybyggda fartyg från 2027. 

– Det nya ECA-området innebär ett viktigt steg för att minska sjöfartens miljöpåverkan i Europa och Nordatlanten, men det ställer också tydliga krav på anpassning från rederierna, säger Fredrik Larsson, ansvarig för miljö- och klimatfrågor på Svensk Sjöfart, som deltog på plats under mötet. 

Även andra miljöfrågor stod högt på agendan. Kommittén beslutade att ta fram obligatoriska regler för hantering av plastpellets till sjöss efter tidigare incidenter med utsläpp. Arbetet med att minska undervattensbuller fortsätter, och den pågående datainsamlingsfasen förlängs nu med två år. 

Inom barlastvattenområdet togs ytterligare steg mot skärpta krav. De föreslagna ändringarna innebär bland annat att fartyg måste kunna visa att deras reningssystem fungerar i praktiken – inte bara att de är installerade och godkända. Kraven på dokumentation och underhåll skärps också, och ändringarna väntas träda i kraft 2027. 

Samtidigt beslutade IMO att gå vidare med utvecklingen av ett globalt, juridiskt bindande ramverk för hantering av biofouling, med sikte på färdigställande 2029. 

Den kanske mest komplexa frågan under mötet gällde vägen framåt för IMO:s så kallade Net Zero Framework. Efter det avbrutna mötet hösten 2025 kvarstår stora motsättningar mellan medlemsstaterna, särskilt kring införandet av en global mekanism för koldioxidprissättning. 

– Det är tydligt att det finns en fortsatt splittring mellan medlemsstaterna. Samtidigt ser vi att arbetet går vidare, vilket är avgörande för att på sikt nå en global överenskommelse, säger Fredrik Larsson. 

För att komma vidare beslutade kommittén att hålla ytterligare arbetsgruppsmöten innan nästa ordinarie MEPC-möte i slutet av 2026. Då avgörs också om de pausade förhandlingarna om klimatramverket ska återupptas. 

Sammantaget visar MEPC 84 på en dubbel utveckling: framsteg i flera konkreta miljöfrågor – men fortsatt osäkerhet kring de övergripande klimatpolitiska besluten för sjöfarten. 

Sverige har nu ratificerat 2010 års HNS-konvention (Hazardous and Noxious Substances Convention), ett viktigt steg mot ett globalt och enhetligt ansvarssystem för sjötransporter av farliga och skadliga ämnen. Tillsammans med flera andra länder uppfyller Sverige därmed de formella kraven för ikraftträdande. Om rapporteringen av tillräckliga lastvolymer bekräftas under 2026 kan konventionen träda i kraft redan i slutet av 2027.

HNS-konventionen etablerar ett tvådelat ersättningssystem vid olyckor med exempelvis kemikalier, gaser och nya bränslen. Fartygsägare får ett strikt men tydligt avgränsat ansvar, kompletterat av en internationell fond som kan täcka större skador. Det skapar ökad förutsägbarhet för sjöfarten och stärker skyddet för drabbade.

– Det här är en viktig milstolpe. Vi får ett mer enhetligt och förutsägbart system som gynnar både rederier och samhället i stort, säger Fredrik Larsson, ansvarig för miljö- och klimatfrågor på Svensk Sjöfart.

För sjöfartsnäringen innebär ikraftträdandet nya krav, bland annat på obligatorisk försäkring och HNS-certifikat ombord. Samtidigt införs ett brett finansieringssystem där mottagare av HNS-last, såsom kemi- och energibolag, bidrar till den internationella fonden.

Branschen lyfter samtidigt vikten av en välfungerande implementering. Erfarenheter från tidigare konventioner visar att administrativa flaskhalsar, exempelvis kring utfärdande av certifikat, kan skapa onödiga störningar om förberedelserna brister.

– Nu är det avgörande att staterna säkerställer effektiva och harmoniserade rutiner. Med rätt förberedelser finns goda förutsättningar för ett smidigt införande, säger Fredrik Larsson.

HNS-konventionen beskrivs ofta som den sista pusselbiten i det internationella ersättningssystemet för sjöfarten. Med ökande transporter av kemikalier och alternativa bränslen väntas den få stor praktisk betydelse och bidra till ett mer robust och hållbart regelverk för framtidens sjötransporter.

Läs mer om HNS-konventionen här.

Energimyndigheten lämnade den 2 februari sin slutrapport på regeringens uppdrag om styrning och stöd för omställning av flyg och sjöfart. Rapporten tydliggör behovet av skarpare styrning, långsiktiga och teknikneutrala stöd samt bättre samordning för att Sverige ska nå klimatmålen. Svensk Sjöfart välkomnar rapporten och ser att flera av branschens inspel återkommer i myndighetens analys och rekommendationer. 

I rapporten konstaterar Energimyndigheten att omställningen inom sjöfarten går för långsamt och att dagens styrmedel inte ger tillräckliga incitament för nödvändiga investeringar. Myndigheten framhåller att sjöfarten står inför stora utmaningar kopplade till höga kostnader, teknisk osäkerhet och bristande infrastruktur, vilket kräver mer samlade och långsiktiga åtgärder. 

Bland de centrala förslagen för sjöfarten finns ett särskilt stödprogram för omställning, med fokus på att minska investeringsrisker och möjliggöra införandet av fossilfria drivmedel och tekniker. Energimyndigheten lyfter också behovet av en snabbare utbyggnad av landström i hamnar, både för att minska utsläppen i hamn och för att möta kommande EU-krav. 

Vidare betonas vikten av teknikneutralitet, ökad nationell samordning och internationell harmonisering av styrmedel, i linje med sjöfartens globala och konkurrensutsatta förutsättningar. Sammantaget pekar rapporten på behovet av ett mer sammanhållet och förutsägbart ramverk för sjöfartens omställning. 

Flera av dessa resonemang och förslag överensstämmer med de inspel som Svensk Sjöfart tidigare lämnat till Energimyndigheten, bland annat i den skrivelse som skickades in förra året. Det gäller bland annat stödprogrammets struktur, landströmsbehovet, teknikneutralitet, samordning mellan aktörer samt vikten av internationell harmonisering. 

Svensk Sjöfart välkomnar Energimyndighetens rapport och ser positivt på att branschens perspektiv har beaktats i hög grad. 

– Rapporten bekräftar mycket av det vi har pekat på under en längre tid. Att våra inspel nu tydligt återspeglas i myndighetens förslag är ett viktigt steg för att skapa långsiktiga och konkurrensneutrala förutsättningar för en snabbare omställning till fossilfri sjöfart, säger Fredrik Larsson, ansvarig för miljö- och klimatfrågor på Svensk Sjöfart. 

Igår lämnade Svensk Sjöfart ett inspel till Energimyndigheten inför myndighetens arbete med att utforma statliga stöd för sjöfartens omställning till fossilfrihet. Detta sker inom ramen för regeringens uppdrag att analysera och föreslå stödåtgärder för fossilfri sjö- och luftfart.

Stödåtgärder måste vara teknik- och konkurrensneutrala för att främja innovation och stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft, bland annat genom möjligheter till ”shared compliance” inom EU:s regelverk. Staten behöver också aktivt stödja utbyggnaden av fossilfri infrastruktur och förenkla tillståndsprocesser för nya tekniker för en snabb och kostnadseffektiv omställning. Elektrifiering, särskilt på kortare rutter, samt internationellt samarbete och gemensamma standarder är avgörande för att undanröja hinder och skapa en konkurrenskraftig marknad.

Omställningen måste ses i ett systemperspektiv där sjöfartens energibehov integreras i det större energisystemet. Stöd bör vara långsiktiga och förutsägbara för att trygga investeringar och främja innovation utan att låsa marknaden vid en teknik. Konkurrensneutralitet är nödvändig både nationellt och internationellt för att svenska rederier ska kunna verka på lika villkor globalt.

Det är också viktigt att stimulera investeringar i redan tillgängliga fossilfria alternativ för att säkerställa praktisk omställning och nå klimatmålen.

Svensk Sjöfart välkomnar regeringens initiativ och uppmanar Energimyndigheten att utforma insatser som är teknik- och konkurrensneutrala samt långsiktiga, med hänsyn till sjöfartens behov av energitäta bränslen och internationell konkurrens. Med rätt stöd kan svensk sjöfart bli en föregångare i den globala klimatomställningen – till nytta för klimat, miljö och Sveriges konkurrenskraft. Vi står gärna till förfogande för fortsatt dialog.

Läs hela Svensk Sjöfarts skrivelse här. 

Det skriver Svensk Sjöfarts vd Anders Hermansson och miljö- och klimatpolitiske expert Fredrik Larsson på debattsidan i Göteborgs-Posten idag.

Nu börjar svenska rederier betala in till EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS. Det är en viktig del av omställningen, men det räcker inte att bara belägga utsläpp med en kostnad och hoppas på resultat. För att sjöfarten ska kunna minska sina nettoutsläpp med minst 55 % till 2030 och uppnå klimatneutralitet 2050 krävs fler konkreta insatser – och det snabbt. Därför behöver Sverige, precis som flera andra EU-länder nu gör, öronmärka ETS-intäkterna från sjöfarten till branschens omställning.

Ett sätt att hjälpa branschen är att prioritera skalbara förnybara bränslen för transportsektorn. Idag produceras inte ens en bråkdel av den mängd hållbart bränsle som behövs för sjöfartens behov, och det är inget som rederierna själva kan lösa. Men att sitta och vänta på att en storskalig produktion av hållbart bränsle ska komma igång räcker inte, utan det behövs en palett av åtgärder. Och det är inte bara EU som behöver agera.

Svensk Sjöfart föreslår idag tre effektiva åtgärder som den svenska regeringen kan införa här och nu:

1. Satsning på hållbart fartygsbränsle
Ett riktat stöd för att minska prisdifferensen mellan fossila och förnybara bränslen skulle minska den finansiella risken för både bränsleproducenter och rederier – och påskynda produktionen av hållbara alternativ.
2. Investeringar i hamninfrastruktur
För att möjliggöra omställningen krävs en kraftig utbyggnad av landström och infrastruktur för alternativa bränslen i våra hamnar. Detta är en avgörande pusselbit för att sjöfarten ska kunna bli mer hållbar.
3. Omställningsstöd för fartyg
Sjöfarten behöver en motsvarighet till Klimatklivet – ett stöd riktat till fartyg i internationell trafik med betydelse för Sverige. Genom finansiellt stöd till investeringar i grön teknik ombord kan vi påskynda omställningen och säkerställa att svensk sjöfart behåller sin konkurrenskraft.

EU ETS kan bli en katalysator för sjöfartens omställning – men bara om intäkterna används på rätt sätt. Om regeringen menar allvar med sina klimatambitioner måste den nu visa handlingskraft och investera dessa medel i konkreta åtgärder för att minska sjöfartens utsläpp. Annars riskerar de uppsatta klimatmålen att förbli just det – mål på ett papper.

Hela debattartikeln finns att läsa här.