VD-bloggen: Förhoppningar för nästkommande mandatperiod

Så har vi då fått en ny regering. Det gläder mig att Tomas Eneroth fick förtroendet och var beredd att axla det med att fortsätta vara landets infrastrukturminister. Det är en annan sak att vara infrastrukturminister under den första delen av en mandatperiod än under den sista där inte minst den nationella planen för infrastrukturens kommande 12 år levereras. Eneroth har visat sig vara en handlingens man och en av de mer glädjande delarna var framtagandet av regeringens godstransportstrategi. Nu gäller det att leveranser kommer som ligger i linje med strategin som i mångt och mycket handlar om att säkerställa att sjöfartens potential tas till vara på ett bättre sätt. Det finns många möjligheter här. Vissa kanske jag redan trodde att man skulle ha lyckats (del-)leverera inom. Till dessa hör:

• Eneroth har flera gånger sagt att forskningsmedlen till sjöfarten behöver öka. Inget kan vara mer riktigt. Samtidigt kan jag konstatera i Trafikverkets instruktion att man ligger kvar på samma krav om att man av myndighetens totala forskningsbudget ska minst 55 miljoner läggas på sjöfart. Det vill säga motsvarande 6 kronor per capita… Nå min förhoppning står till ”minst” och den finansiering som utöver detta sker inom t ex Energimyndigheten. Men om man inte lägger fram en långsiktig plan för en ökning till åtminstone 150 miljoner som nedre gräns för Trafikverkets forskningsfinansiering under mandatperioden måste jag säga att jag blir besviken. Ökningen bör ske i etapper för att tillvarata initiativ och idéer utan att skapa växtvärk i forskningsområdet.

 

• Tonnageskatten som infördes under förra mandatperioden har visat sig vara lika viktig som branschen tryckte på. Politiken levererade till slut systemet. Därefter levererade branschen i enlighet med vad vi lovat. Men nu är det hög tid för eftertanke och reflektion. Det är dags att säkerställa att fler fartyg kan komma in i systemet. Om man gör justeringar i systemet så att kustflottan kan komma in, att man inte straffas för att man har en obeskattad reserv eller om man inte behöver binda sig i tio år. Jag är övertygad om att en förändring av tonnageskatten skulle leda till att åtminstone 50-75 fartyg attraherades av detta och att många av dessa med stolthet skulle välja den svenska flaggen.

 

• Ytterligare en sak som förundrar undertecknad som samhällsekonom med ett långt förflutet i Trafikverket är att man inte ser över myndighetsstrukturen. Som situationen är nu menar jag att den inte tar oss mot de transportpolitiska målen. Sjöfartsverket har 12% anslagsfinansiering. Resten tas ut i avgifter från rederier och i någon mån andra aktörer såsom EU för forskningsprojekt. Detta håller inte på något sätt. Några av de skarpa förslagen i Godstransportdelegationens rapport som kom för 15 år sedan var att lots och isbrytning bör anslagsfinansieras. Detta har inte skett men det är fortsatt lika viktigt för att nyttja kapaciteten i transportsystemet. Sjöfartsverkets roll, ekonomi och finansiering måste ses över. När Trafikverket bildades fanns det en tid en tanke på att Sjöfartsverket skulle ingå där. Det kanske är något som man bör se över igen.

Många frågor är gemensamma för alla oss som jobbar inom respektive trafikslag. Vi ser alla behov av ökad implementation av forskning- och utvecklingsförslag, vi ser alla att mer FoI-medel måste skjutas till, vi ser alla ett behov av ökat fokus på steg 1 och steg 2-åtgärder och vi ser alla ett behov av att öka fokus på knutpunkternas effektivitet ur såväl tids-, kvalitets- som kostnadsperspektiven.

Det finns alltså stora utmaningar framöver men det finns ännu större möjligheter! Jag är övertygad om att Eneroth och det nya infrastrukturdepartementet kommer att fokusera hur sjöfartens potential ska kunna tillvaratas på ett bättre sätt. Jag ser därför fram emot att fortsätta vårt goda samarbete med Tomas Eneroth.

Publicerad: 2019-01-22