Regeringen gräver där man redan står

Infrastrukturminister Anna Johansson och vice statsminister/klimatminister Isabella Lövin presenterade den 6:e oktober regeringens kommande infrastrukturproposition. Precis som Stefan Löfvéns regeringsförklaring från den 13:e september lät antyda så är det järnvägen som står i fokus. Sjöfarten nämndes pliktskyldigt utifrån ”ledig kapacitets”-argumentet och den verbala överflyttningsambitionen.

Föreningen Svensk Sjöfart menar att det är välkommet med omfattande satsningar på järnvägen. Även satsningar på vägen behövs. Men vi vill också se sjöfartsfokuserade satsningar. Och framför allt satsningar på att utveckla hela transportsystemet. Nu gräver regeringen där man redan står.

Det är positivt att regeringen ökar ambitionen med ca 100 miljarder jämfört med nuvarande plan. Vår övertygelse är att det är väl investerade medel. Vi är dock inte övertygade om att pengarna är tillräckliga eller rätt fördelade.

Regeringen har fortsatt ambitionen att höghastighetsjärnvägen ska byggas och den beslutade Ostlänken är första steget. Det ska i princip anslagsfinansieras när möjligheten finns. Utan en bred politisk enighet kommer därmed det färdiga nätet att dröja. Länge.

I arbetet med tidigare åtgärds- och inriktningsplaneringar har näringslivet såväl som Trafikverket och dess föregångare återkommande påpekat behovet av finansiella ”potter”. Detta har framför allt gällt godsområdet och tanken med potterna är att man smidigare ska kunna genomföra smärreåtgärder som uppkommer till följd av svårförutsägbara händelser. Det kan t ex röra logistiskt förändrade behov, nya förutsättningar eller störningar. Denna typ av potter skulle, särskilt om de antogs utifrån funktion och inte trafikslag, generera mycket stor nytta för svenskt näringsliv. En annan av Trafikverkets och infrastrukturpolitikens kloka idéer är fyrstegsprincipen. Denna princip skulle man kunna stärka betydligt genom ett förfarande med potter.

Svensk Sjöfart konstaterar att grunden för Trafikverkets bildande – att sluta behandla trafikslagen i separata stuprör – får en rejäl törn när regeringen väljer att besluta om medel ur perspektivet trafikslag och inte perspektivet transportsystem. Trafikverket, som redan är delvis bakbundet då det i princip ”bara” hanterar väg- och järnvägsfrågor, binds än hårdare då man inte får fullt mandat att utveckla transportsystemet.

Återigen fokuserar politiken godsets transportlängd ur ett överflyttningsperspektiv. Ordets makt är stor men inte stor nog för att flytta över godset. Därtill krävs förutsättningar och ekonomiska incitament.  Föreningen Svensk Sjöfart menar att avståndet varor eller personer transporteras inte ska stå i fokus när man pratar överflyttning utan snarare möjligheter och förutsättningar. Kortväga och långväga transporter – allt gods och alla resenärer är lika välkomna till sjöfarten!

Kommentar: Rikard Engström, Svensk Sjöfart