Statliga investeringar i allmänna farleder

Riksrevisionens rapport 2016:30

Riksrevisionens rapport om statens investeringar i farleder är välkommen och sätter fingret på flera viktiga områden:

• det finns farledsprojekt som visat sig vara samhällsekonomiskt mycket lönsamma, men som ändå inte förts in i transportplanen.
• bristande transparens och snävt avgränsade projekt gör det svårt att avgöra hur samhällsekonomiskt lönsamma farledsinvesteringarna är

En brist i rapporten är att den i hög utsträckning fokuserar på fartygens storlek. I många fall är det en viktig anledning till varför farledsförbättringar behöver göras, men det finns också andra skäl som till exempel säkerhet, effektivitet och framkomlighet. För farlederna är det också viktigt att påpeka att det ofta är en investering med mycket lång livslängd där underhållskostnaderna är ringa. Slussar är att betrakta som en mycket speciell del av infrastrukturen. Dess livslängd kan vara över 100 år. Samtidigt utgör dess existens en särskild förutsättning för sjöfarten. Med slussar är trafik möjlig men utan dem omöjliggörs trafiken på köl helt och istället flyttas godset till landtrafik. I värsta fall leder det till att företag tvingas avvecklas och orter avfolkas. Den samhällsekonomiska infrastrukturplaneringen inte kan ta hänsyn till alla konsekvenser men Föreningen Svensk Sjöfart menar att sjöfarten särskilt missgynnas av att man inte i tillräcklig omfattning tar hänsyn till investeringarnas livslängd och därmed låga underhållskostnader.

Riksrevisionen pekar på behovet av att arbeta fram tillförlitliga prognosmodeller inom sjöfartsområdet, framförallt eftersom antalet farledsinvesteringar antas öka i framtiden. Man pekar vidare på vikten av likabehandling mellan trafikslagen. Det gäller inte minst hur man värderar till exempel säkerhet.

Föreningen är tveksam till att Trafikverket, enligt rapporten, menar att varje hamn och farled är specialiserad och att det därmed behöver finnas utrymme för individuellt anpassade kalkyler. Ansatsen riskerar att cementera transportsystemet. Den svagaste länken i kedjan hamn-farled avgör vilken typ av fartyg och trafik som är aktuell. Med en mer framåtriktad ansats bör man fokusera potentialen och inte nuläget. Vidare rimmar den outtalade principen att farledsprojekt utan medfinansiärer inte ska genomföras, som rapporten också konstaterar, varken med uppdragsgivarens intentioner eller fyrstegsprincipen. Föreningen är övertygad om att om man lät fyrstegsprincipen, som handlar om ett smart hushållande med samhällets resurser, genomsyra hela planeringsprocessen så skulle förutsättningarna för det hett eftertraktade modal skiftet från land till sjö kunna ta ett steg framåt.

Svensk Sjöfart menar att det är viktigt att Trafikverket tar med sig essensen av Riksredovisningens rapport när man går in i fasen med Åtgärdsplanering under våren. För att samhället långsiktigt ska klara av de utmaningar som ställs och kunna nå framgång inom det modala skiftet måste förutsättningarna finnas. Genom ett långsiktigt perspektiv där sjöfartens infrastruktur prioriteras för att nå de politiska målen (som alla politiska partier är eniga om) kan framtidens infrastruktur byggas och de logistiska förutsättningarna stärkas.

Rikard Engström, Näringspolitisk chef, Svensk Sjöfart