Inre vattenvägar

Senast ändrad: 2015-09-15

EU har sedan ett antal år gemensamma regler för inlandssjöfart, det vill säga trafik på kanaler, floder och insjöar, det som gemensamt kallas inre vattenvägar, IVV. Sverige har nu fått möjlighet att bygga och utrusta fartyg enligt de regler som gäller för kontinentaleuropas inre vattenvägar.

EU:s direktiv EU/2006/87 för inlandssjöfart infördes i svensk lag den 16 januari 2014. Till en början är det möjligt att bedriva inlandssjöfart på Götaälv, Vänern och Mälaren och fler områden ska öppnas, enligt Transportstyrelsen. IVV öppnar för möjligheten att utveckla gods och passagerartrafik på svenska inre vattenvägar i konkurrens med framförallt väg- och järnväg.

IVV är sedan mer än 100 år ett väl utarbetat transportsätt på kontinenten och transporterna som utförs inom EU:s inre vattenvägar omfattar cirka 140 miljarder tonkilometer per år.

Nätet består av 37 000 km inre vattenvägar på floder, sjöar och kanaler i 20 medlemsstater. Inlandssjöfarten är tyst och energieffektiv vilket är av central betydelse för logistiken när det gäller varutransporter från europeiska kusthamnar till slutdestinationen.

Inlandssjöfartens energiförbrukning per tonkilometer transporterade varor motsvarar omkring 17 procent av energiförbrukningen vid vägtransporter och 50 procent av energiförbrukningen vid järnvägstransporter.

Samhälls- och miljönyttan av inre vattenvägar är oomtvistad. Det som kan försvåra för en snabb utveckling av den svenska inlandssjöfarten är de tekniska sär- och tilläggsregler som Transportstyrelsen valde att lägga in i regelverket.