Remissyttrande

Yttrande över Regeringskansliets skrivelse angående EU-kommissionens meddelande om en strategi för Europeiska unionen.

Allmänt

Sveriges Redareförening anser att det bästa sättet att åstadkomma en substantiell och kostnadseffektiv miljöanpassning av sjöfarten är genom en kombination av stränga internationella regler och marknadsdrivna instrument, även regionala och lokala, som ger incitament för de redare som vill gå före och längre än vad regelverket kräver. På så sätt störs inte sjöfartsnäringens marknad samtidigt som man får en positiv utveckling med fortsatta reduceringar som leder till att EUs utsläppsmål nås.

Det är mot den bakgrunden beklagligt att MARPOL Annex 6 ännu inte ratificerats och att den marina sektorn därmed fortfarande saknar ett internationellt regelverk för ut­släpp till atmosfären. Det är speciellt beklagligt att detta till viss del beror på att av EUs 15 medlemsstater har endast Danmark och Sverige ratificerat Annex 6.

Trots detta stöder Sveriges Redareförening i stort EU-kommissionens förslag. Före­ningen anser att det är nödvändigt att införa begränsningar för utsläppen från sjöfarten i EU-området och då det nu liggande förslaget i relativt hög grad harmoniserar med MARPOL Annex 6, anser vi det riktigt att på detta sätt sätta regionala gränser sam­tidigt som förslaget innebär att IMO sätts under tryck. Sveriges Redareförening vill dock peka på det faktum att FNs havsrättskonvention, UNCLOS, innebär att en region som Europeiska Unionen, har relativt begränsade möjligheter att ställa legalt bindande krav på sjöfarten i Eus vatten.. Detta gäller speciellt transittrafiken, som utgör 50 % av fartygstrafi­ken i EUs vatten och områden utanför det blivande SECA-området. Den av Sveriges Redareförening föreslagna, kompletterande mekanismen med ett frivilligt handelssystem med utsläppsreduceringar för sjöfart har inte denna svaghet.

Föreningen anser vidare att förslaget är i överrensstämmelse med Redareföreningens egen uppfattning angående rätt strategi, dvs. en kombination av ett gemensamt regel­verk kompletterat med frivilliga åtgärder som gynnar progressiva redare genom t.ex. ett handelssystem för utsläppsreduceringar, avgiftsreduceringar för hamn- och far­ledsavgifter etc.

Redareföreningen delar således kommissionens uppfattning att användandet av eko­nomiska styrmedel är en av de bästa metoderna för att främja en hög miljöprestanda.

Synpunkter på volym 1, ”En strategi för Europeiska unionen i syfte att minska utsläppen till atmosfären från havsgående fartyg.”

Kartläggningen av sjöfartens utsläpp i Europa är mycket klargörande och välkommen. Arbetena med framtagningen och dokumentationen liksom förslagen har bedrivits i ett ömsesidigt förtroendefullt och uppskattat samarbete mellan kommissionen och när­ingen.

Dokumentet har i ett avseende enligt Redareföreningens uppfattning ett alltför snävt perspektiv och beaktar inte i tillräckligt hög grad de övergripande målen för EUs transportpolitik och inriktningen mot ett uthålligt transportsystem. Enligt föreningens uppfattning har sjöfartens möjlighet att genom en överföring av godstrafik från lands­väg till sjöfart minska utsläppen till atmosfären, t.ex. CO2, inte i tillräckligt hög grad noterats i strategidelen.

Föreningen välkomnar EUs förslag att i förordningen 2037/2000 om ämnen som bry­ter ned ozonskiktet ta bort undantaget för brandsystem i fartyg från år 2010. Enligt förordningen är det idag tillåtet för EU-flaggade fartyg att använda halon ombord på befintliga fartyg utan tidsgräns. Sveriges Redareförening stöder helt EU-kommissio­nens uppfattning att de ändrade kraven skall återspeglas i de reviderade IMO SOLAS-förordningarna för fartyg som tillverkats före den 1 juli 1994. ”En ändring av dessa internationella förordningar skulle nämligen vara det mest effektiva och rättvisa sättet att genomdriva förbudet i praktiken”.

Sveriges Redareförening delar helt den uppfattning och har därför, för att påskynda processen och för att medverka med den långa erfarenhet som svenska redare besitter inom området, utarbetat ett förslag till en konkret avvecklingsplan samt förslag till andra åtgärder som skulle eliminera risken för läckage eller oavsiktliga utsläpp. För­slaget har den 14 mars 2002 översänts till Sjöfartsverket för ställningstagande.

Kommissionens förslag gällande införandet av ett differentierat avgiftssystem för de olika transportslagen, som bygger på de marginella samhällskostnaderna respektive transportslag förorsakar, välkomnas av föreningen liksom införande av handelssystem för utsläppsrättigheter. I den senare delen vill Redareföreningen informera om att ett DEMO-projekt med målsättning att visa att det är möjligt att övervaka och verifiera utsläppsreduceringar från fartyg har startats på uppmaning av bl. a. kommissionen och miljörörelserna. Sveriges Redareförening och flera svenska rederier har en ledande roll i projektet.

Kommissionens strategi berör även forskning. Redareföreningen har inga synpunkter på förslagen, men vill påpeka det förhållandet att det i Sverige i praktiken, jämfört med insatser inom andra transportslag, satsas förvånansvärt lite statliga medel inom området miljö och sjöfart trots att sjöfarten är ett miljövänligt transportslag med stor utvecklingspotential. Som exempel kan nämnas att forskningen avseende alternativa bränslen över huvud taget inte tycks involverar sjöfarten, trots att ett fartyg till skillnad från bilen sällan har problem med dyrbara distributionsnät, vikt eller volym. I detta sammanhang vill föreningen understryka vikten av att möjligheten till användning av ny teknik, t.ex. scrubbers, inte försvåras på grund av en alltför teknikorienterad skriv­ning av kommande direktiv och andra regelverk.

Synpunkter på volym 2, ”Förslag till ändring av direktiv 1999/32/EG när det gäller svavelhalten i marina bränslen”.

Förslaget innebär en utveckling av direktivet 1999/32/EG, som reglerar halten av sva­vel i vissa bränslen, inklusive marina dieselbrännoljor och dieselolja mm som används av fartyg som trafikerar inre vattenvägar och territoriella vatten.

Enligt Sveriges Redareförening skulle en internationell reglering vara att föredra. Om detta inte är möjligt att uppnå, skulle en reglering av svavelhalten vid försäljnings­stället vara den bästa vägen att gå för att säkerställa efterlevnaden av reglerna. Det är ett stort problem för redarna att ta ansvar för att den produkt de beställer och får levererad verkligen uppfyller kraven. Enligt Sveriges Redareförening måste oljebolagen avkrävas ett betydligt större direkt ansvar för sina produkter.

Det föreslagna svaveldirektivet är betydligt mer omfattande och reglerar den högsta svavelhalt som får förekomma i bunker för fartyg som seglar inom EU-staternas terri­torialvatten. Förslaget välkomnas av Sveriges Redareförening dels därför att undan­tagen i nuvarande direktiv leder till oönskade konsekvenser som kan ge totalt ökade utsläpp, dels för att förslaget harmoniserar med det regelverk som IMO utarbetat. (MARPOL Annex 6).

SVERIGES REDAREFÖRENING

Håkan Friberg Bertil Arvidsson