Remissyttrande

Er ref. 010202-03-16208
Göteborg 2005-06-03

Sjöfartsverkets förslag till föreskrifter och allmänna råd om skyddsanordningar och skyddsåtgärder på fartyg

Sveriges Redareförening har givits tillfälle att yttra sig i rubricerande ärende. Föreningen tackar för att vi har fått utsträckt tid med att inkomma med synpunkter.

Föreningen är en branschorganisation för svensk rederinäring. Föreningen har över hundra medlemsföretag/rederier som äger mer än 200 fartyg under svensk flagg. Dessutom äger eller kontrollerar svensk rederinäring över 300 fartyg under utländsk flagg. De flesta fartygen går i internationell trafik. Det sammanlagda tonnaget uppgår till över 10 miljoner dwt. Svensk rederinäring har nästan 57 fartyg i beställning re­presenterande 1,8 miljoner dwt.

Fartygen byggs uteslutande vid utländska varv. Merparten byggs vid varv i Kina, Kroatien och Syd-Korea.

När svenskflaggade fartyg byggs måste de följa internationella regler, europeiska regler, klassbestämmelser och nationella föreskrifter. När svenskägda eller svensk­kontrollerade fartyg byggs för drift under utländsk flagg bortfaller kravet på svenska föreskrifter. Föreningen och dess medlemmar anser sig ha bra internationella referensramar och har mycket höga krav på fartygen och dess utrustning oberoende av vilken flagg man väljer. Finner man svenska föreskrifter orimliga och kostnads­fördyrande, väljer man ofta en annan flagg, utan att för den skull göra avkall på högsta möjliga sjösäkerhetsstandard, utrustning, skyddsanordningar, arbetsmiljö och boendemiljö för de anställda.

Det är en nu gällande kungörelse (1974:A9) som skall revideras. Det har inte varit problemfritt att tillämpa denna kungörelse i samband med nybyggnation. Även i samband med inflaggning har det funnits svårigheter. Föreskriften är komplicerad, ostrukturerad, oöverskådlig, omodern och mycket svår att tillämpa. Det är - lite tillspetsat uttryckt - en salig röra av vissa delar som är viktiga ur skyddssynpunkt och en uppsjö av orimliga detaljregleringar som riskerar att dränka de viktiga elementen.

Internationella varv är inte vana vid denna typ av detaljföreskrifter med en preskrip­tionsnivå som saknar internationell jämförelse. Den gamla föreskriften har därför orsakat mycket merarbete och kostnader. Varven garderar sig ofta prismässigt. Dessutom finns inte denna typ av föreskrift i någon officiell översättning till engelska, vilket föreningen anser är en självklarhet i en internationell näringsverksamhet.

Den stora merparten av medlemsrederierna hävdar att den gamla föreskiften orsakat stora problem och kostnader i samband med nybyggnation eller inflaggning. Det finns enstaka rederier som framfört att man avstår från att bygga fartyg under svensk flagg eller inköp av utländskt fartyg till svensk flagg på grund av denna typ av nationell särföreskrift.

I det avseendet kan vi inte se att förslaget till ny föreskrift leder till någon förbättring. Tvärtom anser vi att förslaget kommer att bidra till försämrad konkurrenskraft för den svenska handelsflottan och hämma dess tillväxt.

Det införs ett antal retroaktiva krav för existerande fartyg. Man gör i förslaget rekommenderande bör-regler till skall-regler. Bindande regler inom det angivna området kommer att orsaka miljonbelopp i extrakostnader för svensk rederinäring vid nybyggnation och inflaggning.

När föreskriften dessutom är utvidgad till att även omfatta fiskefartyg, blir resultatet undermåligt och oanvändbart för handelsfartyg i internationell trafik. Trots flera försök att få grepp om den nya föreskriften, har vi inte lyckats.

Föreningen och dess medlemmar kan instämma i att bestämmelserna i vissa delar, som trappor, fri höjd, fri bredd och räcken, är av stor vikt för att undvika olyckor och arbetsskador. Det bör därför finnas en internationell standard. I dessa delar anser föreningen att Sverige borde verka för en reglering på internationell nivå, exempelvis genom IMO. I de internationella föreskrifterna finns sådana områden identifierade och omhändertagna. T. ex finns i MSC/Circ. 834 Guidelines for engine-room layout, design and arrangement.

I den svenska föreskriften tar man bara in fragment av de riktlinjer som IMO har utvecklat. Föreningen medverkar gärna till att ta fram förslag till områden där man an­ser att internationella riktlinjer eller t.o.m. bindande krav är befogade.

Föreningen anser att förslaget måste omarbetas helt och hållet, både till struktur och innehåll. Viktiga bestämmelser bör adresseras till IMO, ILO eller EU för internationell reglering. Det måste finnas ett funktionellt anslag i den generella inriktningen och endast det mest väsentliga bör vara bindande och preskriptivt. Även de preskriptiva delarna måste ges möjlighet till alternativa lösningar.

Merparten av innehållet bör vara av rekommenderande karaktär. Som förslaget nu är utformat kommer föreskriften att uppfattas som svenskt särkrav som medför extra arbete och kostnader. Som tidigare nämnts är föreningen mycket kritisk till nu gällande föreskrift, som orsakar problem och extrakostnader för svensk rederinäring. Sjöfartsverkets förslag till ny föreskrift – om den genomförs – kommer att avsevärt förvärra situationen och missgynna fartyg under svensk flagg. Vi har svårt att se att den kommer att bidra till förbättringar i sak.

Av angivna skäl anser därför Sveriges Redareförening att förslaget till ny föreskift är undermåligt och att det finns stora brister i konsekvensbeskrivningen.

Föreningen anser att det måste göras en helt ny ansats för att stärka de bitar i förslaget som är av väsentlig karaktär. Vi menar att man skall sätta fokus på ett antal kärnfrågor och förpassa detaljerna till någon form av tillämpningshandbok. Enligt föreningens uppfattning måste ett förslag tas fram som det går att leva med i praktiken och som inte orsakar svensk rederinäring orimliga och extraordinära kostnader. Redareföreningen anser att det är bra med höga ambitioner inom detta område men att reglera det på det sätt som görs i förslaget, finner vi missriktat, ineffektivt och kostsamt. Svensk rederinäring befinner sig i en expansionsfas större än någonsin. Sjöfartsverkets förslag äventyrar denna utveckling.

Föreningen, och tillgänglig expertis bland föreningens medlemmar inom området, deltar gärna i någon form av arbetsgrupp som konstruktivt kan föra frågan vidare.

Om Sjöfartsverket inte anser en sådan väg framkomlig, föreslår Sveriges Redareförening att hela förslaget görs om till en rekommendation eller riktlinjer för svenska fartyg.

Med vänlig hälsning

SVERIGES REDAREFÖRENING
Håkan Friberg Jan Ifwarsson