Remissyttrande

Sjöfartsverkets föreskrifter om brandskydd på fartyg som omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss

Sjöfartsverket har i skrivelse daterad 2004-06-23 lämnat förslag till nationellt författningsinförande av 2000 års ändringar till SOLAS 74, ka-pitel II-2, som trädde ikraft internationellt den 1 juli 2002. Sveriges Reda-reförening har givits tillfälle att lämna synpunkter på föreskriftsförslaget. Föreningen har granskat förslaget och ber att få lämna följande synpunk-ter.

Sammanfattning

Sveriges Redareförening anser att:

* SOLAS och andra internationella sjösäkerhetsbestämmelser skall in-förlivas i svensk lagstiftning utan omskrivning och modifikation. En sär-skild svensk version av 2000 års ändringar till SOLAS 74 kapitel II-2 är därför överflödig och Sjöfartsverkets förslag till en svensk lagtext fyller därmed ingen egentlig funktion. Sjöfartsverkets författningsförslag bör därför dras tillbaka och ersättas av den text som finns i 2000 års ändringar till SOLAS kapitel II-2. Föreningen anser vidare att det inte finns något behov av att översätta texten till svenska.

* Föreslaget innehåller vissa svenska särregler. Dessa finns tydligjorda under rubrik ”för svenska fartyg gäller”. Antalet har minskat i förhållande till tidigare. I tillägg till konventionstexten finns i förslaget kompletteringar med speciella krav för svenska fartyg utöver konventionstexten. Före-ningen anser att de det blir en ohållbar situation med fortsatta svenska särkrav och föreslår därför att samtliga sådana tas bort och fö-reslår att Sjöfartsinspektionen tillsammans med föreningen diskuterar hur de särkrav som man gemensamt anser vara motiverade kan genom-drivas inom IMO för att få en global tillämpning. Vidare finns i författ-ningstexten inbakat ”allmänna råd”. Under denna rubrik finns gamla svenska särkrav som nu blivit ”bör”-krav tillsammans med krossrefe-renser och hänvisningar till koder, rekommendationer, guidelines, stan-dards, cirkulär m m. Även om intentionen med allmänna råd varit goda så anser föreningen att dessa blivit oklara och inte hör hemma i en konven-tionstext. Råden är dessutom mycket detaljförskrivande och ofta med hänvisning till svensk standard. Denna standard anser vi vara ointressant inom EU och i ett internationellt perspektiv. Föreningen anser att man skall följa den struktur som finns i SOLAS vad gäller referenser och fot-noter. Därmed uppstår inga tolkningsproblem och den svenska författ-ningen blir identisk med SOLAS. Föreningen anser att begreppet all-männa råd och dess innehåll skall tas bort från konventions-texten. Relevanta referenser finns omhändertaget i SOLAS och övriga ”allmänna råd” hör inte hemma i en författningstext som skall reflektera innehållet i en internationell konvention. Relevanta ”bör”-regler kan sam-las i någon form av tillämpnings- eller anvisningshandbok (industry best practices) som ligger utanför den egentliga författningstexten.

Övriga synpunkter

Föreningen noterar att förslaget till svensk författning anländer två år efter det att ifrågavarande bestämmelser har trätt ikraft internationellt. Merparten av föreningens medlemmar bedriver sjöfart i internationell trafik. Under senaste tvåårsperioden har ett stort antal fartyg byggts och levererats från utländska varv till svensk flagg. Under de kommande åren har svenska rederier ett omfattande nybyggnadsprogram. Samtliga be-ställda fartyg byggs vid utländska varv som i Kina, Kroatien och andra länder. Många av fartygen förväntas få svensk flagg. Vissa fartyg får an-nan flagg vid leveransen men kan senare flaggas över till svensk flagg. Det förkommer även att fartyg byggs och levereras till en EU-flagg och sedan flaggas in till svensk flagg. Föreningen hävdar att författnings-förslaget med vissa specifika särregler och otydliga allmänna råd resul-terar i högre kostnader vid beställning av nya fartyg eller modifieing av existerande fartyg. Föreningen delar därför inte konsekvensutredarens bedömning att extrakostnaderna blir ringa och att författningen under-lättar för varv och rederi. Möjligtvis kan detta påstående gälla i förhål-lande till nuvarande svensk författning inom området. Rederinäringen referensram är emellertid SOLAS bestämmelser och i det perspektivet bedömer vi konsekvenserna av det svenska författningsförslaget vara mer än ringa. Det är svårt att precisera belopp beroende på i vilken omfattning ”bör bestämmelserna” i allmänna råd genomförs eller ej.

I konsekvensbeskrivningen anges att ett stort antal svenska särbe-stämmelser har blivit borttagna eller är numera en del av konventionen. Föreningen tolkar detta som att kvarvarande särkrav finns under rubrik ”svenska fartyg”. Föreningen har inte haft tillfälle att detaljstudera över-sättningen av konventionstexten men tar för givet att inga svenska sär-krav finns inkluderade i översättningen av den egentliga konventions-texten. Vidare anser föreningen att författningsförslaget kommer att re-sultera i fortsatta problem vid inflaggning och tillämpning av EUs över-låtelseförordning.

Föreningen har i olika sammanhang påtalat behovet av ett enhetligt re-gelverk för sjöfarten. Eftersom sjöfarten är internationell, anser vi att förbättringar av regelverket i första hand skall skapas av IMO så att reglerna blir globala. Reglerna bör vara likalydande över hela världen. Med ett enda generellt regelverk uppstår inga snedvridningar i konkur-rensen. Dessutom undviks oklarheter beträffande när, hur, var och varför olika regler skall tillämpas. Inte minst i samband med nybyggnation, om-byggnation, köp och försäljning av fartyg samt flaggskifte underlättas verksamheten av att det finns ett regelverk som skall tillämpas lika av alla. Det internationella regelverket är i sig både omfattande och kompli-cerat, vilket bl.a. har sin förklaring i att reglerna är ett resultat av omfat-tande kompromisser och en uttalad målsättning för beslut i enighet inom IMO. Att därutöver belasta den svenskflaggade sjöfarten med ett i vissa delar otydligt nationellt regelverk komplicerar bilden ytterligare. Även om författningsförslaget är ett steg i rätt riktning och ett närmande till SOLAS så kan föreningen inte förstå att Sjöfartsverket inte griper tillfället till en klar och tydlig kursändring i författningsarbetet.

Dels tvingas Sjöfartsverket lägga ner omfattande resurser och kostnader för att ta fram förslaget till den nationella föreskriften och dessutom blir resultatet otillfredsställande för svensk sjöfartsnäring. Om författnings-förslaget antas tvingas rederier som gör nybeställningar att översätta det, med sina särkrav och otydliga allmänna råd, till engelska för att varven skall kunna lämna offerter. Även om det kan finnas speciella särkrav som ett rederi önskar ha så är det alltid mest fördelaktigt att kunna beställa till SOLAS bestämmelser.

Att tillämpa ett nationellt regelverk parallellt med SOLAS exemplifierar dessutom ett inkonsekvent förhållningssätt och utgör något av ett under-kännande av IMOs arbete.

Sveriges Redareförening anser att de nya bestämmelserna i SOLAS ka-pitel II-2 med tillhörande kod är en stor förbättring jämfört med tidigare bestämmelser i SOLAS. Både till innehåll, form och struktur välkomnar föreningen de nya SOLAS-bestämmelserna. De nya bestämmelsernas möjlighet till alternativ utformning av brandskyddet enligt regel 17 i de nya bestämmelserna är något som branschen länge har önskat.

Förening noterar också med stor uppskattning Sveriges och Sjöfartsver-kets engagemang - och i vissa fall avgörande inflytande - på de nya och förbättrade SOLAS-bestämmelserna. Föreningen anser att de nya be-stämmelserna i SOLAS kapitel II-2 är fullt tillräckliga. Det finns enligt Redareföreningens uppfattning ingen grund för att modifiera och komp-lettera det internationella regelverket samt översätta det till svenska. Föreningen anser därför att konventionens del A inte skall utelämnas i den svenska författningen. Vi är förbryllade över författningsförslagets inledande bestämmelser 9 § om ömsesidighet. Denna fråga regleras i EU.s förordning om överlåtelse av fartyg (EG nr 789/2004). Enligt vår mening så skall SOLAS vara basdokumentet och eventuella hänvisningar till EU skall göras utifrån SOLAS-texten.

Hänvisningar till nationella föreskrifter är i ett internationellt perspektiv mycket svårhanterligt.

Föreningen har haft mycket stora förväntningar på en radikal kursändring i Sjöfartsverkets författningsarbete och en modern och effektiv anpassning till den internationella miljö som svensk rederinäring arbetar i. Föreningen hade väntat sig att de goda intentioner, som finns redovisade i Sjösäker-hetsdirektöres promemoria (010202-04-15359) om svenska särkrav, skulle få ett genomslag i praktiken. Föreningen är inte nöjd med resultatet trots det mycket omfattande arbete som lags ner på att utforma författ-ningsförslaget.

Även om intentionen med en nationell särregel kan vara lovvärd och i sig vara sjösäkerhetshöjande, så skapar det på sikt en ohållbar situation. Föreningen kommer att stödja Sjöfartsverket i sina ansträngningar att införa sådana relevanta svenska förslag i det internationella regelverket.

Göteborg 04-08-20

SVERIGES REDAREFÖRENING

Håkan Friberg, Jan Ifwarsson