Remissyttrande

Remiss betr Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget om miljökvalitetsmålet Skyddande Ozonskikt

Sammanfattning
Nyttan av en ny svensk särregel innebärande att HCFC förbjuds på svenskflaggade fartyg efter 2009 i stället för 2014, som följer av gällande EU-förordning, står inte i rimlig proportion till konsekvenserna för svensk rederinäring.

Konsekvenser för miljön
Sveriges Redareförening välkomnar den redovisning av fakta som denna gång ges när frågan om ozonnedbrytande ämnen ännu en gång behand-las.

Av redovisningen framgår att utsläppen från svenska källor har minskat radikalt.

Den EU-reglering som avser reduceringen av utsläpp av ämnen som bry-ter ned ozon­skiktet (EU-förordningen 2037/2000) trädde i kraft den 1 oktober 2000. Denna reglering, i kombination med de frivilliga åtaganden och informationskampanjer som beskrivs i Naturvårdsverkets förslag (Förslag 3,4, 5 och 7), räcker enligt Sveriges Redareförening väl för att Sverige skall uppnå det år 1999 av regeringen beslutade miljökvalitets-målet ”Skyddande ozonskikt”.

Förslag nr 6, att ett särskilt svenskt användarförbud för HCFC införs som förbjuder användningen av HCFC som arbetsmedium i befintliga kyl-, värme- och andra klimat­anläggningar efter 2009, är inte motiverat. EU-förordningen innebär att nyproducerade HCFC inte får användas inom EU efter 2009 och att förbudet är totalt efter 2014.

Enligt ”Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges 15 miljömål” (Naturvårds-verket 2002) är situationen besvärlig för flera av de övriga 14 svenska miljömålen. Enligt Redareföreningen borde därför fokus nu riktas mot dessa. När redan gällande EU-lagar och frivilliga överenskommelser leder till att satta mål kommer att nås, borde svenska statens och näringslivets begränsade resurser omdisponeras och användas på ett för miljön sam-mantaget mer kostnadseffektivt sätt.

Sveriges Redareförening påminner om vårt erbjudande att i samråd med Naturvårds­verket diskutera frivilliga åtaganden i miljöprojekt som ger betydligt bättre resultat än införande av svenska särregler med tidsbe-gränsad effekt.

Det finns i detta sammanhang också anledning att påminna om att ett framgångsrikt arbete för att minska utsläppen av ozonnedbrytande äm-nen kräver ett globalt perspektiv och åtagande. En resursinsats som påverkar de delar av världen där stora utsläpp fortfarande sker är san-nolikt betydligt mer värdefull än ännu en svensk regeländring .

Konsekvenser för svensk rederinäring
För de rederier som verkar med EU som hemmamarknad, och dit hör många av Sveri­ges Redareförenings medlemmar, blir konsekvenserna omfattande. Svenska särregler innebär att rederiet inte har konkurrens-neutralitet gentemot andra EU-registrerade fartyg. För de rederier som samtidigt har fartyg registrerade i Sverige och i andra EU-länder skall ett dubbelt regelsystem tillämpas. Ett annat problem med olika regler inom den gemensamma marknaden gäller givetvis handel med fartyg. Svenska redare kan inte köpa fartyg från annat EU-land utan ombyggnader eller andra åtgärder. De sam­manlagda konsekvenserna av en mängd sven-ska särregler är för en redare ofta ekonomiskt mycket kännbara. Tyvärr är många svenskägda fartyg registrerade i ett annat EU-land på grund av den svenska särregelfloran. Nya särregler och uteblivna dispenser har, t.ex. i fallet halon, tvingat svenska redare att utlandsregistrera eller sälja sina fartyg.

Förslag
Den mängd HCFC som fortfarande finns på svenskflaggade handelsfartyg utgör 5 promille av den totala mängd HCFC som finns i Sverige och moti-verar inte någon ytterligare svensk särregel för svenskflaggade fartyg.

Sveriges Redareförening förslår därför att en ny särregel för svenska fartyg (regel nr 6) inte införs.

SVERIGES REDAREFÖRENING

Håkan Friberg Bertil Arvidsson