Remissyttrande

Remiss angående internationella regler om sjöfartsskydd

Remissyttrande N2003/2750/TP

Sveriges Redareförening har givits tillfälle att kommentera och lämna synpunkter på de regler om sjöfartsskydd som IMO antog vid en diploma-tisk konferens den 9-13 december 2002 för parterna till SOLAS-konven-tionen. Till remissen har även bifogats den utredning som sjöfartsverket redovisade till regeringen den 31 mars 2003 om genomförande och konsekvenser av de nya reglerna för sjöfartssektorn.

De nya reglerna om sjöfartsskydd är en del av SOLAS-konventionen. Med undantag av en ändring av SOLAS kapitel V regel 19 så finns de nya reg-lerna samlade i SOLAS kapitel XI. Till de nya bestämmelserna har fogats den s.k. ISPS-koden. Koden består av två delar, del A och del B. Del A är tvingande medan del B är rekommenderande. Föreningens grundläggan-de inställning är att de nya bestämmelserna inklusive ISPS-koden skall sättas i kraft i svensk lagstiftning utan omskrivning. Sveriges Redare-förening menar att SOLAS, som är ett internationellt regelverk, i princip skall gälla i sin ursprungliga lydelse över hela världen. Tillämpningen av de nya bestämmelserna leder till ett nytt SOLAS-certifikat, Ship Security Certificate, som kommer att granskas vid flaggstats- och hamnstats-kontroller. Bland annat av detta skäl finner föreningen det angeläget att de nya bestämmelserna sätts ikraft utan omskrivning. Ett sådant förfaran-de innebär en förenkling både för myndigheter och sjöfartsnäringen och är i linje med den nya inriktning som sjöfartsverket aviserat i föreskrift-arbetet.

Mot denna bakgrund har föreningen därför inte något i sak att erinra mot innehåll och struktur i det nya regelverket. Regelverket som sådant har framtagits under stor tidspress och med omfattande politisk påtryckning. Därav följer att speciellt ISPS-koden del B blivit textmässigt omfattande med upprepningar och vissa felaktigheter. Dessa brister bör enligt före-ningens uppfattning rättas till i det fortsatta IMO-arbetet.

Sjöfartsverket har i sin utredning pekat på att del B förväntas bli iaktta-gen som en internationell standard av många länder däribland USA. Föreningen har uppmärksammat detta förhållande och har för avsikt att rekommendera sina medlemmar att detta beaktas i tillämpliga delar till-sammans med hänsynstagande av tillämpliga delar av US regulations NVIC 10-02. Föreningen deltar aktivt i arbetet inom den internationella redare­organisationen International Chamber of Shipping ( ICS) med att ta fram en ”model Ship Security Plan” som kommer att tillgodose de amerikanska kraven i tillämpliga delar. Det finns därför för närvarande enligt vår uppfattning ingen anledning till att göra B-koden tvingande i svensk nationell lagstiftning. Om en sådan förändring skall göras bör det ske inom ramen för IMO, alternativt på EU-planet med en ny inriktning om att B-koden skall vara av tvingande karaktär. Sammanfattningsvis innebär det att Sveriges Redareförening anser att det nya internationella reglerna om sjöfartsskydd kan sättas i kraft nationellt utan ändringar.

Fortsättningsvis lämnas synpunkter och kommentarer till sjöfartsverkets utredning och de delar av bestämmelserna som vi anser behöver belysas och understrykas.

Föreningen stödjer Sjöfartsverkets förslag att de skall vara den myndig-het som skall ut­färda föreskrifter för fartyg och hamnanläggningar i en-lighet med de nya SOLAS-be­stämmelserna om sjöfartsskydd.

Vidare stödjer föreningen att sjöfartsverket får tillsynsansvar för svenska fartyg, utländska fartyg (hamnstatskontroll) samt för de svenska hamn-anläggningarna.

Föreningen bedömer att sjöfartsverket är den myndighet, i samarbete med polis, kustbevakning och tull, som har bäst övergripande förutsätt-ningar att vara huvudansvarig för föreskrifter och tillsyn för sjöfarts-skydd.

Med sjöfartsverket som huvudmyndighet uppnås en naturlig och effektiv koppling med rederiernas och fartygens ”normala verksamhet”. Systemet med sjöfartsskydd kan vara en del i SMS enligt ISM-koden och Sjöfarts-verket förfogar över sjöräddnings­system och MRCC som blir viktiga län-kar i systemet.

De nya reglerna innehåller inga krav på certifierad utbildning och sjöfarts-högskolorna bedöms, enligt sjöfartsverkets utredning, komma att anord-na utbildning i sjöfarts­skydd. Föreningen anser att rederierna själva skall kunna arrangera erforderlig intern­utbildning i sjöfartsskydd och att rede-rierna får en valmöjlighet mellan intern och externutbildning. Eftersom bestämmelserna är en del i SOLAS förefaller det logiskt att ämnet tas med i sjöfartshögskolornas utbud av kurser.

Föreningen instämmer i utredningens bedömning att det är sannolikt att en generellt hot/riskbedömning idag avseende svenska hamnanlägg-ningar, svenska fartyg i allmänhet och sjöfart på Sverige skulle resultera i att hoten mot och riskerna för fartyg och hamnanläggningar, när man har ett säkerhetsmässigt ”normalläge”, ses som allmänt sett små och låga. Dimensioneringen av åtgärderna i ”normalläget” bör därför vara rimliga i förhållande till den låga risknivån.

För färjesjöfarten i synnerhet är det viktigt att bestämmelserna om alter-nativa och ekvivalenta system får ett omfattande genomslag i vårt när-område. En strikt tillämpning av ISPS-koden på färjelinjer, speciellt de med kort överfartstid, skulle i princip omöjliggöra denna typ av trafik. Föreningen förutsätter därför att Sverige tillsammans med berörda kust-stater utnyttjar bestämmelsernas regel 11 till lättnader i tillämpningen enligt avtal mellan berörda stater.

Samma förhållande gäller om möjligheten till ekvivalenta åtgärder, enligt regel 12, beträffande hamnanläggningar och/eller fartyg, d v s åtgärder andra än de, som förutses i ISPS-koden men som ger samma grad av skydd, som en tillämpning av koden skulle ge.

Sverige bör därför samråda med de länder som berörs av sådana beslut. Även om tillämpningen av regel 12 inte kräver avtal så är det enligt vår uppfattning rimligt att man gör samma bedömningar.

För sjöfartsnäringen innebär införandet av de nya reglerna omfattande arbete och stora direkta merkostnader. Någon beräkning av de direkta merkostnaderna för rederierna har inte gjorts i Sjöfartsverkets utredning. De statliga myndigheternas kostnader har översiktligt preciserats i utred-ningen. Enligt föreningens uppfattning bör denna typ av indirekta kostna-der inte överföras på näringen. Systemet med sjöfartsskydd, såvitt gäller de statliga myndigheternas medverkan, skall enligt vår uppfattning vara självfinansierande.

SVERIGES REDAREFÖRENING

Håkan Friberg Jan Ifwarsson