Remissyttrande

Förslag från länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Västra Götalands län till åtgärdsprogram för att klara kvalitetsnormen för kvävedioxid

M2003/1912/Mk
M2003/1891/Mk

Sveriges Redareförening lämnar nedan synpunkter under tre områden:

Sjöfartens bidrag till kväveoxidnedfallet i storstadsregionerna

Sveriges Redareförening konstaterar med tillfredsställelse att länsstyrelserna i såväl Stockholms län som Västra Götalands län tillgodogjort sig senare tids forskning, som visar att sjöfartens bidrag till kvävedioxiden i storstadsområdet ofta är marginellt. Tydligast framgår det av länsstyrelsen i Västra Götalands redovisning av regeringens uppdrag. Länsstyrelsen skriver: ”Trots att sjöfarten svarar för drygt 40 % av de samlade utsläppen av kväveoxider, är dess bidrag till halterna av kväveoxid mycket liten.”

Detta faktum innebär inte att Sveriges Redareförening är nöjd med dagens situation. Föreningen arbetar fortlöpande för att minska emissionerna från fartygen genom att stödja forskning och implementera ny teknik. Föreningens medlemsföretag har redan idag proportionellt flest fartyg med NOx-reducering i värden. Redareföreningen har till både regeringskansliet och Europakommissionen lämnat konkreta förslag på hur ett rabattsystem alternativt ett handelssystem för utsläppsreduceringar skulle kunna gynna miljöanpassade fartyg och bidra till finansieringen av ytterligare katalysatorinstallationer. Föreningen har särskilt uppmärksammat situationen i hamnarna. Elanslutning av fartygen är idag relativt vanligt för fartyg med reguljära anlöp på samma hamnar. Redareföreningen deltar också i utvecklingen av vätgasdrivna hamngeneratorer och är en av de pådrivande parterna i Västra Götalands vätgasprojekt.

Vägtrafiken och möjliga åtgärder

Länsstyrelsen i Västra Götaland konstaterar i sin rapport att den snabba expansionen av Göteborgs hamn och den prognostiserade ökningen skapar stora problem i form av ökad last-bils-trafik genom staden och över älven. I rapporten från Stockholms län konstateras att den tunga trafiken, som utgör 5 % av den totala trafiken, svarar för 40 % av de totala utsläppen av kväveoxider från vägtrafiken. Efter 2006 väntas denna andel öka till ca 50 %. Lastbilstrafiken leder givetvis inte bara till luftföroreningar utan även till ökad trängsel, fler trafikolyckor, buller och starkt vägslitage samt krav på nya trafileder och i Göteborg nya förbindelser över älven.

Det är mot den bakgrunden förvånande att länsstyrelsen inte föreslår ökad vidaretransport från hamnen väster om staden direkt upp i landet med båt via älven respektive med feederfartyg utmed kusten till lämpliga hamnar norr och söder om Göteborg. På så sätt behöver en stor del av godset aldrig fraktas genom city med lastbil. Samtidigt erhålls totalt mindre utsläpp av NOx. En sådan lösning med direkttransport med mindre fartyg är idag vanlig i jämförbara hamnar i Europa.

Sveriges Redareförening har med tillfredsställelse konstaterat att Vägverkets generaldirektör har väckt frågan om ökad färjetrafik i Stockholm. Enligt föreningens uppfattning är detta en lösning som förtjänar att utvärderas som alternativ till ökad personbilstrafik och busstrafik såväl i Göteborg som i Stockholm.

Svenska särregler

Sveriges Redareförening instämmer i förslaget från Stockholms länsstyrelse att regeringen bör se över reglerna om svenska särkrav inom miljöområdet. Redareföreningen delar generellt länsstyrelsens uppfattning i denna fråga: ”En mer ambitiös lagstiftning kring miljökvalitetsnormer än vad EG-direktivet kräver får inte innebära att Stockholmsregionens internationella konkurrenskraft försämras mot andra länder som enbart uppfyller kraven i EG-direktivet.”

Redareföreningen anser att den svenska modellen, som innebär att Sverige dessutom implementerar EG-direktiven något år tidigare än vad EG-direktiven kräver ger försumbar effekt på miljön. (Miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid är ett exempel på en sådan tidigareläggning.) Dessa avvikelser från EUs regelverk ger svensk industri konstant sämre konkurrensvillkor med negativa effekter för tillväxten.

Svenska särkrav är enligt Sveriges Redareförening en mycket dålig och per satsad krona ineffektiv metod att förbättra miljön, och som i sämsta fall leder till att industrin etablerar sig i annat EU-land. Redareföreningen har under många år konstaterat att svenska särregler gör det svårt för svenskflaggad kvalitetssjöfart att konkurrera med andra EU-länders handelsflottor. Detta är den starkast bidragande orsaken till att mer än hälften av de svenskägda fartygen är registrerade i annat land. Se gärna Havsmiljökommissionens slutsatser och förslag, SOU 2003:72.

För Sveriges Redareförening är det en självklarhet att svensk industri snarast får samma konkurrensvillkor som andra länder inom den gemensamma europeiska marknaden.

Håkan Friberg, Bertil Arvidsson